Granen - Picea abies

Granen är ett barrträd ifrån gransläktet och som tillhör familjen tallväxter. Granen är ett av de vanligaste träden i Norden. Den kom till Sverige under tidig bronsåldern för ca 5000 år sedan.
Den största granen i man hittat i vårt land var 51 m lång och hade en omkrets vid roten på 5 m.

Men vanligtvis blir granen inte längre än ca 40 m.

En gran kan bli 500 år men brukar avverkas innan den blivit ens hälften så gammal vid 200 års ålder.

Granen är sambyggare d.v.s. han- och honblommor finns på samma träd, får inte sina kottar förrän i 30-40 års åldern.
Träden fälls på våren innan saven börjat stiga. Granar som vuxit långsamt på mager mark ger starkast virke....... och bäst blev det om man högg trädet när månen var i nedan och allra helst i mars innan saven steg.

Rödgran är namnet den bär men namnet används främst vid handeln med julgranar.

Granens ved är oftast mjukare än tallens, och vanligen mindre rötbeständig. Granen utnyttjas till såväl sågade produkter som massaved......mest används den till papper...... industriellt.

 

Men då bönderna tog ned granar på gården så togs alla delar på trädet tillvara och användes till olika ändamål.....

 

Barken smulades och maldes och var antagligen det vanligaste garvnings medlet i Sverige både till husbehov och i verkstäder

 

Rötterna särskilt i norra Sverige gjorde man rep och flätat korgar av.Till detta tog man långa och smala rötter som kokades i ett par timmar innan de bands ihop.

Kottar och barr från gran har använts vid växtfärgning.....kottarna färgar ylle askgrått till rödgult och barren askgrått till gröngult. 1884 tillverkades de första textilierna av cellulosa från granved, i början kallades det konstsilke på grund av glansen. Idag är det mest känt under handelsnamn som viskos och rayon.

Granvirket var lätt, hållbart och sprick tåligt men kvistigt och tålde fukt dåligt, så mest användes det inomhus....... som golvbrädor och väggar fördelen var att det är ett träslag som inte vägglössen gillade.

I Norrland användes granträ för båttillverkning särskilt vanligt bland samer för mindre båtar.

Användes också till ved förstås..... om du gör upp eld med ved av gran blir det en massa sprak och knaster. Det beror på granens rika innehåll av eteriska oljor som innehåller terpentin. Ett bra trädslag att tända med, för att få fart på brasan men är ingen ved som ger mycket värme.

 

Grenar med barr huggs av från stammen. Barren är mörkgröna, hårda och spetsiga......15-30 mm långa, sitter framåtriktade ett och ett utan skaft direkt på grenarna. De är gröna året om och sitter kvar 7-10 år.

Sönderhackat granris ströddes på golven och gav rummen en ren och angenäm lukt, och det användes också som strössel i ladugården. Hackat ris av gran och en kunde köpas av kringvandrande försäljare och på marknader. På landet hackade man det naturligtvis själv till särskilda tillfällen. På 1800-talet började man skura trägolven med sand eller hackat granris.

 

I Norden användes gran till harts, som krydda till viltkött,

 

 

Grankåda användes förr i tiden som tuggummi dels för innehållet av vitaminer men samtidigt för kådans antibakteriella egenskaper. Munhålan hölls fri från tandtroll och andedräkten blev friskare.... Pröva själv men var rädd om plomberna.

 

Medicinsk har granen också används till att behandla och bota en del olika krämpor.

 

Dekokt på barr är verksam mot urinvägsinfektion, stärker immunförsvaret och sägs även stimulera ämnesomsättningen.

 

Bakteriedödande kåda till läkning av småsår.

 

Värmande bad och fotbad med granbarr som ökar hudens genomströmning och därmed också blodcirkulationen.

 

Granskott som vitamintillskott av vitamin C och sägs vara fulla med nyttiga antioxidanter......Och är dessutom slemlösande vid inhalation.

 

Salva med grankåda för ökad blodcirkulation och lindrande av muskelvärk

 

Gran användes farmaceutiskt i plåster och tuggkådan ansågs både rena tandköttet och lindra skörbjugg.

 

Färsk bark lade man på färska blödande sår.

 

Kådan från gran, den färska klara kådan används på små sår. Droppa färsk kåda i såret, det täcker då såret, stoppar blödningen och hindrar smuts att komma in i såret..... men den behandlar också då den ju även är antibakteriell.

Hård grankåda tuggades och lades på sår.

 

Hackade granbarr lagda på huvudet var ett medel mot huvudvärk eller så lindade man helt enkelt granris om huvudet, användes också mot bakfylla.

 

Dekokt på barren användes medicinskt både invärtes och utvärtes.

 

O.B.S.

Gran aktiverar njurarna och kan även irritera dessa. Var försiktig med intag av gran om du har njurbesvär eller är gravid. Är centralstimulerande och kan ge blodtrycksökning samt snabbare andning och ökade reflexer.

 

 

Granar användes vi högtider, fest och begravningar.

 

 

Brudgranen, även kallad bröllopsgran och bröllopsstång, var en avkvistad och avbarkad ruska med bara toppruskan kvar som till bröllopet ställdes utanför dörren eller vid grinden med toppen bruten pekande mot huset så att brudparet skulle hitta hem.

Ännu på 1860-talet var de vanliga i Sverige.

 

Begravningsgranar och begravningsris var andra sätt som granen användes på.
Vid begravningar ställde man ut granruskor, avkvistade och avbarkade granar med bara toppruskan kvar, längs vägen mellan sorgehus och kyrkogård, ibland med topparna brutna så att de pekade mot kyrkan. För att visa den döde vägen . Hackat ris ströddes också ut på gårdsplanen och på golvet i rummet där liket stod. De vassa barren skulle hindra den döde från att gå igen for om hen försökte han skulle hen sticka sig.

I stora delar av landet risade man vägen från den dödes hus och till kyrkan man kallade det för att "risa för lik".......Grannarna gjorde det och att risa var ett sätt att hedra den döde.......liksom att låta bli att risa var ett sätt att öppet visa ringaktning.........artigheten återgäldades några dagar senare genom att sorgehuset bjöd grannarna på "strökaffe".En sedvänja som fanns kvar till 1930-40 talet och i delar av landet med få bilar och gles trafik enda fram till slutet av 1900-talet.

 

Seden att lägga grankvistar utanför farstun att torka fötterna på var också allmänt i Sverige och förekommer ju även in våra dagar. Likaså att med gran vinter täcka i trädgården och att sätta upp granruskor för att märka ut svaga ställen på isarna på sjöar, dammar och vattendrag.

YULEGRANEN.......

Granen var särskilt vintersolståndets träd, som pryddes och gavs offer och sedan brändes upp för att garantera en bra början på det nya solåret.

 

Granen som var helig blev aktat och vördsamt behandlad även andra tider under året.

 

Den nordiska föregångaren till julgranen är julstången eller julruskan, dokumenterad i Sverige sedan 1600-talet.

 

Den ställdes utanför stugan på samma sätt som brudgranen och begravningsgranen och var ett tecken på att julefrid skulle råda.

 

Seden med pyntad gran inomhus har sitt ursprung i 1400-talets köpmannagillen och hantverksskrån i mellan Europa....... 1540 finns en "julgran" omnämnd för första gången på tyska..... Och blev sedan vanliga i köpmanshem och bättre hem i Tyskland.

Dessa tidiga granar var små ofta stod de på ett bord och var pyntade med oblater, äpplen och guldpapper.

I Sverige restes granen förr upp utomhus när julstöket var klart, men för ca 200 år sedan började man även hos oss ta in julgranen i stugorna.

Först förekom julgranar endast i rikare hem...... Det var under början av1800-talet......... Då den oftast pyntades med äpplen och kakor.

I slutet av århundradet hade det i städerna blivit vanligt med stora julgranar, men i torparhem på landet nöjde man sig länge med de smågranarna som ställdes på bordet.

 

Idag har 75 % av alla de svenska hushållen julgranar.

 

 

 

MAGISKT OM GRANEN.........

 

Styrd av planeten Jupiter och elementen Eld och Vatten.

 

Grekerna helgade granen åt havsguden Poseidon och höll i hans namn de korintiska spelen där segrarna pryddes med grankvistar. Även herdarnas gud Pan krönte sig med en barrträdskrans.

 

Det finns också en historia förknippad med Pan och trädet Gran. Pan och nordanvinden Boreas, var förälskade i samma nymf. I vrede för att hon föredrog Pan blåste Boreas ner henne från en klippa, där Pan hittade henne döende och förvandlade henne då till ett träd.

Man kan fortfarande höra henne gråta när nordan blåser i granens grenarna och kådan är hennes tårar.

Granens barr är gröna året och symboliserar trädets odödlighet och evighet, och kan användas vid magi som har att göra med karma och reinkarnation. Granens magiska egenskaper skänker dessutom entusiasm, energi och god hälsa i ditt liv. I Kina är den som alla ständig gröna barrträd en symbol för vintern och för beständighet och långt liv

 

Granen det första Yuleträdet......Ljusets träd i mörkret......återfödelsen av ljusets återkomst.

Granen står också för födelse, rening, ny början, livscykel, framtid, glädje och ökar det du behöver mest.

 

Granen var också bra till att spå väder med. Långa årsskott gav en snörik vinter och om grenarna slokade på träden skulle det bli storm och regn.

Rikligt med grankottar betydde att det skulle bli en stormig höst eller en regnig sommar och kall höst och var också ett tecken på att råg- och kornskörden skulle bli god.

 

 

Det var det jag kunde dela med mig av om Granen......Medelpads Landskapsträd.

 

 

Avslutar med några användbara recept med gran som ni får spara till våren.........

 

Granskotten.....de ljust gröna skotten som sitter längst ut på grankvistarna kallas också för granstrunt. De går bara att plocka en kort period under våren.....De omfattas heller inte av allemansrätten utan du behöver markägarens tillstånd att plocka dem...... Om du vill ha färska granskott under hela året om kan du frysa ner dem...... bäst att styckfrysa dem och sedan lägga i en påse.

 

 

TE PÅ GRANSKOTT:

(en kopp te)

Stöt ett par späda granskott lätt med mortel (ca 4-5 st).
Koka upp 2,5 dl vatten och häll över skotten.
Låt dra 5 - 10 minuter.

Sila av och drick.

Tillsätt eventuellt honung.

 

 

GRANSKOTTSIRAP:

Varva granstrunt och ekologiskt råsocker eller honung i en glasburk.

Skruva på locket och ställ burken i ett fönster där det är lagom varmt och lagom med solljus.

Vänd på burken då och då, titta gärna till den dagligen.

Efter ca 4 veckor har granstrunten blivit blekare, då kan man sila av sirapen.

Sirapen är jättegod att ha i te, på glass ( desserter), i dressing eller i matlagning.

 

 

HOSTMEDICIN:

150 gram granskott

400 gram råsocker

4 dl vatten

1 gul lök

1 msk honung

0,5 msk timjan

Skölj granskotten och klappa dem torra mellan två handdukar.

Skala och klyfta löken.

Blanda alla ingredienser i en vid kastrull och Koka ca 30 minuter.

Sila av och häll upp på flaskor.

Ta en tesked vid behov mot hosta.

Timjan innehåller thymol som är giftigt i höga doser och ska undvikas att intas av små barn.

Förvaras i kylskåp.

 

 

 

KROPPSSKRUBB:

Lägg 1 dl granskott i en mixer

Häll på ca ½ dl olivolja

Mixa till lagom konsistens.

Lägg det i en fin burk och sätt på en fin etikett.

Duscha varmt så och smörj in kroppen med skrubben.

Låt den gärna sitta en stund innan du sköljer av den.

Den håller sig ca 6 månader.

 

 

 

MASSAGEOLJA

Ta 100 g granskott till 1,5 dl kallpressad olja (raps eller olivolja).

Krossa granskotten i en flat skål, sätt till oljan, rör ihop.

Häll i en glasburk, stäng locket och låt stå i 10 dagar.

Sila, pressa ut oljan t.ex. genom ostduk och låt stå i några dagar tills oljan klarnar.

Häll av oljan från bottensatsen.

Förvara i täta flaskor.

Använd granskottsoljan till massage av kalla fötter, vid reumatism eller blåmärken.

På bröstet om du har hosta.

 

Kan även blandas med bivax och göras salva av.

 

 

 

Må Gott <3 LUNA ©