LUCIA

Publicerad 2017-12-13 07:42:45 i Allmänt, Högtider,

 
LUCIA!

Att vi i Sverige firar 13 december beror på en felaktighet i den julianska kalender som vi använde i Sverige fram till 1753. Ett solår är 365,2422 dagar, men ett kalenderår i den julianska kalendern 365,25 dagar. Inte så stor skillnad kan man tycka men på 128 år hade felet vuxit till en hel dag och från 100-talet till 1300-talet hade felet vuxit till nästan två veckor.

Särskild betydelse fick det ju på vinter- och sommarsolstånd respektive vår- och höstdagjämning. Vintersolståndet låg ursprungligen 25 december, men hade på medeltiden hamnat runt 13 december. Så denna natt blev alltså på medeltiden årets längsta natt.

 
 Även hos oss här i Sverige var lucianatten den längsta, mörkaste och farligaste natten.

En förtrollad natt när djuren kunde prata och det övernaturliga hade stor makt. Onda och farliga krafter var i farten och man skulle hålla sig inomhus, så att man inte kom i vägen för Lucifer!

Lucifer är liksom Lucia bildat från det latinska ordet lux, dvs ljus.
I gammal folktro är Lucia densamma som Lilith, Adams första fru, som ju också är moder till de underjordiska.

 

 

År 1753 bytte vi från den Julianska till den Gregorianska kalendern och vintersolståndet då kom att flyttas till den 21 december, då var inte lucianatten längre den längsta natten, men mörkret har ändå fortsatt behövt drivas bort.Många av de sedvänjor och föreställningar som förr var förknippade med ”lusse-långnatt” har levt kvar ända in i våra dagar, medan andra känns helt främmande för oss.......Vi vakar men kanske inte riktigt av samma anledning.

 

Lusse natten var en natt av oro. Övernaturliga krafter var verksamma. För att undvika obehagliga överraskningar satt man uppe …... Det man fruktade mest var ”lussefala” eller lussefärden,

De första luciatågen kallades för lussefärden och handlade mer om Lucifer än om Lucia.

 

 

Ungdomarna sotade ansiktena, klädde ut sig i gamla kläder och djurpälsar, stoppade upp sig med halm och drog runt mellan gårdarna där de sjöng och skrålade.

Ofta var någon utklädd till Lucifer, även kallad Lussepär, med horn i pannan.

Som tack för spektaklet ville de ha lusselimpa och en sup, men folket i gårdarna försökte freda sig från besök.

 

Vissa trodde också att under Lussinatten13 december och det var då som Lussi, eller Lussekäringen kom på besök. Hon var en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, som kom ridande genom luften med sina följeslagare som kallades för lussiferda. I vissa trakter, särskilt i Västergötland, handlade i stället om en man, Lussegubben.

 

 

Lussi är med all sannolikhet en personifikation av dagen, utan koppling till helgonet.

Under tiden mellan lussinatta och julen trodde man att troll och onda andar var särskilt aktiva utomhus.

Det var synnerligen farligt att vara ute under själva lussinatta. Barn som varit stygga behövde akta sig extra noga, då Lussi kunde komma ner för skorstenen och röva bort dem.

Och om vissa av julens förberedelser inte blev klara, kunde Lussi straffa gården i fråga.

 

 
Ett annat ord som i folkfantasin fått anknytning till Lucia, är lus. Man trodde nämligen att lussekärringen skulle komma och strö ut löss tidigt på morgonen. Därför var det viktigt att stiga upp så tidigt som möjligt eller inte sova alls.

 

På lucianatten slaktades julgrisen tidigt på luciamorgonen skulle man äta luciafrukost med smakbitar från julslakten! Det kunde vara sylta, korvar, grisfötter, fläsk, bruna bönor, kaffe, lussebröd, öl och brännvin. Även djuren fick lite extra mat för att de skulle överleva den hårda vintern.

Under medeltiden skulle man helst hinna äta flera frukostar innan solen gick upp!

Den 13 december började fastan (Katolsk sed ), så det gällde att äta så mycket man kunde!

Under fastan var bl a allt kött bannlyst och man fick klara sig på fiskdiet.

 

Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som höll fast halmen. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av. Att vara lussebrud var ingen ära. Istället var lussebrudens rykte att hon var lösaktig och karltokig. ( Ingen trevlig sed med andra ord )

 

 Stjärngossar och Staffan stalledräng har ursprungligen ingenting med luciatåget att göra.

Från 1600-talet och fram till 1835, när seden sedan förbjöds, var detta djäknarnas / unga herrars egen tradition.

Skolgossarna vandrade mellan gårdarna under julhelgen och framförde ett drama om de tre vise männen.

Syftet var att tigga pengar till skolgången.

Staffan Stalledräng kommer ur myten om martyren Stefanos. Han sägs ha varit stalledräng hos kung Herodes. En kväll när han vattnade sina fålar, såg han den nytända Betlehemsstjärnan spegla sig i vattnet.

Staffans-ritten har heller ingenting med Lucia att göra. På annandag jul red drängar och bondsöner ikapp till en källa, för att vattna sina fålar. Den som kom först skulle också bli först klar med alla sysslor under det kommande året. På hemvägen red man från gård till gård och sjöng Staffans-visan, för att få mat och öl till Staffans-ölet på annandagskvällen.

Det finns uppgifter om att Staffans-ritten förekommer redan från 1100-talet.

 

 

Lucialegenden var känd i Norden först på 1200-talet, och först på 1300-talet var namnet allmänt känt som namn på dagen...... Det verkar inte som den svenska Lucian inte hämtat någon inspiration från det italienska helgonet..... utom just namnet.

Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjdes ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar. Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.

 

Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon …..Sankta Lucia skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet. Men namnet på ljushögtiden är en senare företeelse än själva firandet.

 

Det finns flera olika legender om den Lucia från Syrakusa som dog martyrdöden år 304 e. Kr och som helgonförklarades hundra år efteråt.

En legend berättar att Lucia skulle brännas på bål för att hon var kristen, men att lågorna vek undan så att elden inte kunde skada henne. Istället fick hon dödas med svärd- och därför har Lucia än i dag det röda bandet, som symboliserar hennes blod, runt midjan.

En annan berättar att en ung hednisk man blivit förälskad i Lucia, på grund av hennes vackra ögon. Det var omöjligt för den kristna Lucia att gifta sig med en hedning och därför rev hon ut sina ögon och gav dem till honom. Därefter fick hon nya, ännu vackrare, ögon av Gud.

I en tredje version gav hon bort allt hon ägde till de fattiga.....vägrade hon gifta sig med den rika man hon var trolovad med...... och blev dödad av honom.

Lucia blev Syrakusas skyddshelgon efter sin död och hon firas som helgon i den romersk-katolska kyrkan den 13 december.

 

 Den vitklädda flickan med ljus i håret, Lucia i den form som vi känner henne dyker upp vid 1700-talets slut. Det äldsta belägget härstammar från en västgöta herrgård år 1764.

Då genom att en flicka (dotter eller tjänsteflicka) i hushållet iklädd vitt linne, lingonris-krans och tända ljus uppvaktade herrskapet med sång, kaffe och dopp.

 

 

 Sitt moderna genombrott fick luciafirandet 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.

Det är tradition på Grand Hotell i Stockholm att bjuda nobelpristagarna, de som stannat kvar i Stockholm efter nobelprisutdelningen den 10 december för att delta i andra nobelarrangemang......... på ett luciatåg på morgonen den 13 december.

 

I den modern svenska luciatraditionen i våra dagar så sjunger ett följe/ Luciatåg bestående av Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar, sånger och visor med Lucia-, Staffans- och jultema. Eventuellt har man också med sig och bjuder på kaffe eller glögg, lussebullar och pepparkakor

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Luna

Denna blogg handlar om mitt "andra liv" som Luna. Jag är Wiccan och Häxa, och jag vill berätta om det. Om högtider, örter, ritualer och annat magiskt i mitt liv.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela