Enen Nordens Salvia

Publicerad 2016-02-13 14:36:00 i Magi, ÖRTER,

 
En  Junipus communis - Nordens salvia. 
Det finns ett femtiotal arter i släkten Juniperus.
Men i Sverige är det bara den "nordiska enen" som är inhemsk,
och som växer vilt i vår natur.
 
Den börjar som en buske och slutar som ett träd.
Det finns Enträd som är mer än 15 meter höga.
Men det tar lång tid för dem att växa,
och det beror också på var i landet de växer.
 
Tid är också något som Enen har då de ofta blir mycket gamla.
Den äldsta kända Enen sägs vara nästan 850 år gammal.
 
Visst är det hissnande att tänka sig.....
Visst förstår man vilken kraft, energi och visdom,
som dessa underbara vareler besitter.
 
Den växer på kalkrik jord i glesa skogar, hagar, hedar
och berghällar där det är torrt ocg gärna i en backe.
Huvudsaken är att det är ljust så den kan bada i solens strålar.
 
Enens planet är just solen.
 
Man brukar säga att Enen är trollens och småfolkens träd.

Den är en tvåbyggare vilket betyder att enar har olika kön...

Det är bara vissa av dem som får bär,

de med honblommor.

Det tar tre år från blomma till moget bär,

som först blir gröna omogna och sedan blåsvarta.

Alla tre stadierna förekommer i maj då Enen blommar.

Barren på en En är sylvassa 1-2 cm långa och gröna året om.

De sitter 3 och 3.

Just detta med tretal är en mystik som omger Enen....

Förutom det jag redan nämt sitter bären 3 och 3,

bären har 3 stycken trekantiga frön

och blommornasstödblad lämnar 3 små märken på bäret.

 

Detta är något att "bygga på" då vi utövar magi,

gör mediciner, salvor eller annat.

 Vi tar 3 kvistar, 3 nypor, 3 bär,

plockar på tredje dagen,

låter jäsa i 3 dagar och får resultat efter 3 dagar.

Ni förstår tankegången att ta tillvara på den magi som redan finns där

hos växten själv......

Och att er egen magi på så vis blir starkare mer kraftfull.

Det är därför jag tycker det är så viktigt att veta,

att lära sig så mycket som möjligt om varje växt.
För oftast finns det så mycket mer än du först tror.

Enen har enligt människor i alla tider varit
ett kraftfullt, magiskt men också nyttigt träd.

Allt på den användes - stam, grenar och rot.
Den luktade gott och den var bra att snida i.
Då den var tålig mot fukt och mjölksyra
så passade den bra till skedar, smörknivar,
skålar och byttor till hushållet.

Träet i stammen var hårt, segt och svårt att klyva.
Kunde användas till mycket.
Barken tunn, seg och strark och av den tvinnades stark rep.
Barren bands till kvastar ovh små borstar att diska med.
Barren användes också för att röka fisk och kött,
Den höll också flugorna borta ur matboden e.t.c.

Man hade som sagt mycket stor nytta och glädje
av den i sin vardag.

Som medicin var Enen också användbar
och hjälpte mot diverse krämpor och sjukdomar

 
Det här är kikbär, en utväxt som bildas av de yttersta barren
i topparna på grenarna då gallmyggans larver lever där.
Kallas ibland också för enhavre.

Kikbär tuggades mot halsont.
Kokades i grädde och lades på sår,
I vatten mot illamående och
gavs kokade i mjölk till barn mot kikhosta.
 
Avkok på träflisor från stam och rot draks mot "vatusot"
och baddades på eksem s.k. älvblåst.
 
Gröna mosade bär kokade i grädde smordes på skabb.
Mogna bär kokades i tjära och lades som salva på sår,
kokta i linolja blev de salva för bränsår.
Mogna Enbär trodde botade eller lindrade många sjukdomar
som exempelvis difteri, gulsot, förstoppning och gikt.
starka avkok av Enbär dracks även mot sur mage,
vid hosta, förkylning, kikhosta och lunginflammation.
 
Då Enen var ett sådant kraftfullt träd som gav ett så bra skydd,
räckte det ibland med att bära någon del av den på sig.
En kvist i hatten mot svindel....
En kvist mot bröstet mot lunginflammation....
Bär i munnen mot smitta...
Kikbär i halsduken skyddade mot björnfrossa.
( att bli paralyserad vid mote med vilda djur )
 
Om det är skrock eller magi får ni själva avgöra.
 
Eneträd var något man var rädd om,
aktade och
tänkte sig noga för innan man tog bort.
Dels skyddade det ju fysiskt med sina sylvassa barr
djuren ute i hagarna mot rovdjur,
men också magiskt mot trolldom och onda makter.
 
Enen ansågs vara ett lyckoträd då det längs vägar,
och man skulle stanna och hälsa respektfullt 
på det/dem om man gick förbi. 
 
Värkträden som oftast låg lite enkilt kunde också vara Enar.
De fungerade så att man tog en stika från trädet,
rörde med den på det onda / värkstället....
Stickan sattes tillbaka i trädet och  då 
"satte man bort värken / infektionen" på trädet.
 
Men det var skydd som var Enens främsta egenskap,
som gjorde att man gärna ville ha Enar växande på sin gård.
Men de fick inte stå för nära bostadshuset,
eftersom kikbären okså troddes föda vägglössen.
Man skyddade djuren mot förtrollning
genom att hänga upp Enkvistar över båsen i fähusen.
Och sig själva genom att hänga dem över ytterdörren....
För att något " ont " då skulle kunna ta sig in i huset,
måste det först rakna alla de otaliga barren
och komma till rätt resultat.
 
Husen fick också ett eget skydd då enbarr
blandades direkt i murbruket mellan stockarna.
 
" Om du ville hämnas kunde du " sätta klåda " på din ovän
genom att samla en lagom mängd Enbarr till ett skott.
Detta skulle ske en torsdagkväll då månen var i tilltagande...
Enen skulle växa på en norrsluttning.
När barren var riktigt torra blandades de med krut
som först legat i en myrstack och ister.
Bössan laddades och skottet sköts
mot ovännens bostad och hans namn utalades högt.
Hans klåda varar till nästa nymåne. "
 
Då det var högtider och fest hackades En
och ströddes ut i huset.
Detsamma vid död och begravningar då man också
brände ris för att ta bort lukt och skydd mot ondska.
 
Man brände Enris runt sina åkrar så att röken 
välde in över sådden och gav den skydd  mot
frost, olycka och trolldom.
 
 
 
 
Sedan urminnes tider har enen bränts vi offer och likbränning
men man hade också särskilda " Röknätter "
Exempel på sådana var palmsöndagen och valborgsmässoafton.
Då Enrisröktes bostadshus och fähus.
Och djuren släpptes inte ut på våren innan detta gjorts ordentligt 
i stall och ladugård. Röken fördrev smittor, trolldom och onda andar.
 
På grund av oljor i enen så är röken aromatisk men också antiseptisk.
Den är sammandragande för livmodern, vilket utnyttjades vid förlossningar.
Den bör därför förstås inte inandas av gravida.
 
Bären är bakteriehämmande och urindrivande.
Bör inte intas av någon med njurbesvär.
 
Vad kan vi moderna Häxor använda enen till idag?
 
Än en gång så får du själv avgöra vad det hittills skrivit om.....
Är det Magi eller Skrock?
 
Bären är en fin krydda i goda grytor.....5-6 st räcker.
De mogna bären bör skördas innan de torkar, vilket brukar ske i september.
Du torkar dem och förvarar dem i täta burkar.
En kvist kan användar istället för eller tillsammans med salvia eller andra 
torkade örter vid utomhusceremonier och riter...... Det ryker ganska mycket,
Något mindre om kvisten är riktigt torr.
 
Inomhus brukar jag använda smulade riktigt torra Enbär och repade torkade barr,
Som jag bränner med torrt gräs / salvia / andra torkade växter då ryker det mindre.
Men ibland då jag känner för det stänger jag av alla brandvarnare
och låter det ryka ordentligt med hela torra kvistar.
Huset känns då alltid så rent och harmoniskt.
 
Förutom att röken renar så ökar den också psykiska krafter.....
Förstärker förmågor.....
Bra för att bryta förbannelser....
Används vid exorcism....
Penning och kärleksmagi....
Enbär sägs öka mäns potens...
Om du trär opp dem på en tråd och bär som ett halsband,
så skyddar de mot falsk kärlek...
Då de skärper hjärnan och ger förmåga att se genom illusioner.
Både barr, kvistar och bär kan användas i diverse amuletter.

Några ”häxregler” vid plockandet som också stärker magin.
° Ha aldrig en huvudbonad på, visa respekt.
° Plocka bären en torsdagkväll tre dagar före nymåne.
° Kvistar bryts nymåne.
Minns också 3 nypor, 3 bär e.t.c.

 


Vi kan naturligtvis också använda den till te, tinkturer, salvor m.m.
Här får ni ett recept på en god dricka som jag själv prövat göra några gånger och som är lite som mjöd.

Bertil Anderssons enbärsdricka
Du behöver:

En kasse repat enris, gröna bär och blåa bär.
10 liter vatten
1 kg socker
1/8 hg jäst
Saften från 3–6 citroner

Gör så här:

Skölj och koka barroch bär i vattnet 20-30 min.
Låt svalna något, sila och rör i sockret.
Då vätskan är ca 37gradig rör ned jästen.
låt vätskan vila i två dygn i en sval källare eller kylskåp.
skumma vid behov och sila.
Tillsät saften av citronerna och tappa upp på flaskor.
Då Enbärsdickan är en färskvara bör dendrickas innomen vecka

Jag experimenterar med att göra egen rökelse,
och tänker i i år samla kåda från "mina Enar" som jag tror gör den extra magisk.

Vissa forskare anser att Enen är ett Livstträd....
Då den gamla Eddan beskriver Livsträdet som ständigt grönt och barrigt,
så tolkar de det som att det är en En och inte en Ask.

Ivilket fall som helst så vandrade Enen säkert in med de första människorna
som kom till vårt land, och har beskyddat oss sedan dess.

Så därför förtjänar den samma respekt som exempelvis Salvia Apiana.
Och har en självklar plats och är en tillgång i vårt Häxskafferi

 

 
 

 

Kommentarer

Postat av: jeanette

Publicerad 2018-06-22 17:28:15

intressant

Svar: Tack <3 Kul att du tyckte det :)
Luna

Postat av: Cec.

Publicerad 2019-09-13 00:03:46

I Småland kokades förr en sorts sirap av enbär. Man kokade blå enbär i ytterst lite vatten under lång tid, kanske två tre timmar. Till slut hade man en seg söt lag, som gick att ha på gröten eller krösamoset (lingonen). Kanske värt att testa idag?

Svar: Tack för din kommentar och för informationen <3 Lingon, Smålands röda guld användes ju på så många olika sätt, och är ju ganska surt utan sötningsmedel.......Men att enbär användes visste jag inte :)
Luna

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Luna

Denna blogg handlar om mitt "andra liv" som Luna. Jag är Wiccan och Häxa, och jag vill berätta om det. Om högtider, örter, ritualer och annat magiskt i mitt liv.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela