hur han blir förrådd av Judas och döms till döden.

På långfredagen blir han korsfäst,
för att sedan på påskdagen återuppstå.

 

På skärtorsdagskvällen innan långfredagen åt Jesus påskmiddag
med sina lärjungar det som senare blev nattvarden.

 

I och med att Jesus sedan dömdes till döden ansågs det 
att skärtorsdags natten var en ondskans natt.
Då alla ondskans makter släpptes fria,
så djävulen, trolltyg och Häxor var extra farliga.

Man skyddade sig mot dem med skott,
påsksmällare eller genom att tända påskeldar.

 

 

 Blå kulla dit häxorna sägs flyga tros komma från ordet "blot kullen"

En plats där man blotade, gav gåvor till gudarna innan Sverige kristnades.

De som sedan forsatte med att blota ansågs förstås vara onda häxor och trollkarlar.

 

Fähusen skyddades med kors och stål i tröskeln.

Anledningen till att häxorna flög just till blåkulla på skärtorsdagen

och även valborgsmässoaftonen var att bola med djävulen.

 

Det var hans hem där de utförde hedniska ritualer,
festade, åt drack och hade sex hela natten.

 

 Häxorna sades använda sig av trolldom för att kunna flyga och förflytta sig snabbt.

Enligt folktron flög de, ibland ridandes baklänges,
på kvastar, bakspadar och räfsor men vanligtvis på något levande
som exempelvis kor, getter, hästar eller människor.
 
Flygdonen smordes in med en magisk häxsalva.

Till dessa orgier lurade häxorna med sig små oskyldiga barn
och ungdomar som skulle invigas och tillbedja satan som de gjorde.

Något som ju går att läsa i de vittnesprotokoll
från 1600 talets häxprocesser i Sverige,
då mer än 300 människor avrättades.

280 av dem  under åren 1668 - 1676
 vad som brukar kallas den "stora skrällen"

Då rättegångar hölls och man med tortyr av olika slag,
och med vittnesmål från barn, ungdomar och vuxna
dömde 280 människor till döden.

Den sista dödsdomen kom år 1704  
innan dödsstraffet för satanspakt avskaffades 1779.

Öns ursprungliga namn var på 1400 talet  Blaakulla.

Ön ansågs av sjöfarare vara mycket farlig,
som ett tillhåll för häxor, där man lätt drabbades av stormar. 

På 1500 talet börjar man kalla ön Jonffrwn ( Jungfrun )
Som ett noanamn, vilket är ett ord / namn man använder om "onda ting"
för att undgå fara och ondska.

Speciellt Djävulen hade många sådana noanamn.

Som den svarte, horn Per, den lede, Hin Håle, raggen och skam,
för att nämna några.

Så namnet Jungfrun kommit att ersätta Blåkulla,
som ansågs så onödigt och riskabelt att uttala.

Genom en sammanblandning av de båda namnen,
kallas ön därför idag för Blå Jungfrun.

Ursprungligen var det vuxna och ungdomar som klädde ut sig till påskkärringar,
men med tiden blev det mer av en barntradition.

En vanlig tradition i både Sverige och Finland.

Barn utklädda till påskkäringar, påskgubbar eller till exempelvis
katt, påskhare, påsktupp eller kyckling.

Går runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer eller knackar på,
önskar glad påsk och överlämnar små gåvor.
Ofta består gåvorna av tecknade påskkort som de själva ritat.
I Finland överlämnas ibland istället videkvistar

Kvistarna anses jaga bort onda andar samt ge välsignelse och hälsa.

Barnen får godis, småpengar eller mindre gåvor tillbaka.

Som de lägger i kaffepannan eller korgen.

Man kan ju anse att det är en oskyldig tradition,
mina barn var alltid påskkärringar då de var små.

Men när jag nu vet att traditionen härstammar från Häxprocesserna,
känns det inte så söta och oskyldiga.

En lokal påsktradition som var vanlig vid 1800-talets slut och 1900-talets början
var att tillverka en halmdocka föreställande en påskkärring med kläder,
kvast, raka, väska och påskbrev, som sedan eldades upp på påskaftons kväll.