Igår blev min lilla hundkille Spike
med det magiska namnet Askur 10 månader.
Det är inte klokt vad tiden går fort.
Vi var ute på en lång härlig hundpromenad i solen idag,
då jag kom på vad jag för cirka en vecka sedan
fann i kohagen nära huset som jag bor i.
Den gången regnade det, blåste och var ett riktigt ruskväder.
Vi genade genom hagen för att hinna hem fort.
Jag stötte då på en platt stor sten som aldrig sett tidigare,
trots att jag bott några hundra meter ifrån i över 22 år.
Kännslan då jag vidrörde den i det strilande regnet,
var enorm och så härligt Magisk.
Men både jag och Spike ville hem under tak,
krypa upp i soffan och värmas av elden i öppnaspisen.
Så jag lämnade den ganska snart.
Men idag var det sol,
inte så varmt men nu ville jag undersöka mitt fynd.
Så på hemväg från långpromenaden
så klättrde vi över stättan och in i hagen.